onsdag, februari 25

Att spela sig själv på film


Plötsligt är man tillbaka på Rönnbärsgränd 12 i Skogsbo, Avesta. Det är 80-tal och parabolantenn med Sky sports och Wrestling Mania. Vi, halva P12-laget i fotboll, sitter på heltäckningsmattan framför tjockteven och tittar storögt på André the Giant, Hulk Hogan och Jake the Snake Roberts. Alla vet att det är fejk men låter sig sugas med i skådespelet.

Jag såg nyss the Wrestler. Man kan glömma att filmen delvis handlar om wrestling. Allt snack har ju kretsat kring Mickey Rourke och att filmen kan (ska!) ses som en metafor för hans eget liv. Det är liksom på pricken alltihop: Framgången på 80-talet, missbruket på 90-talet och fattigdomen på 2000-talet. Och visst stämmer det. Autenticitet är så tung och så stark att man misstänker dopning.

Men det finns något litet ovanligt med den förbehållslösa Rourke-hajpen. I vanliga fall brukar man hylla en skådespelare när den porträtterar någon som ligger långt från deras egen person. Hur skådespelaren förvandlas, gärna både fysiskt och psykiskt, och blir till någon helt annan. Här, i Mickey Rourke-fallet, är det mer frågan om att man spelar sig själv. Utan mask och med muskler från den märkliga boxningskarriären reser sig Rourke, ruskar bort ruset, tar klivet i salongen och alla tycker att det är storartat skådespeleri. Och ja, det är nog storartat, men kanske mer rörande. Det ska bli intressant att se hur han porträtterar en, säg, framgångsrik finansman i nästa film.

UPPDATERING: Jag ser att tyska medier kallar den blivande prinsen för Wrestling.

5 Kommentarer:

Anonymous mattias skrev..

Autenticitetsidealet har ju varit stort i många år nu - med bloggar och doku.

Bara en tidsfråga att den nådde så långt in i spelfilmen att rollfigur och paparazziobjekt flöt samman.


Visst finns det en ganska ny Van Damme-film där han spelar sig själv som förlorar en vårdnadstvist?

Var har jag läst det?


http://www.imdb.com/title/tt1130988/

25/2/09 23:05  
Blogger André Johansson skrev..

Vad jag tyckte om filmen? Bra! rröande och fin på alla sätt (även om pappa och dotter-relationen kändes lite inklämd). Gillade särskilt hur kameran låg en meter bakom och följde varje steg. Som att ständigt vara på väg ut till den sista matchen!

26/2/09 12:47  
Anonymous JH skrev..

Haha, hos oss hårda grabbar nere i "stan" var det Ultimate Warrior som var favoriten =)

http://www.youtube.com/watch?v=YUBBIYsJeKA&feature=related

26/2/09 13:16  
Blogger André Johansson skrev..

Ja, de var ritkiga citykids, må jag säga. Jag brukade reta min lillebror för att han var lik the animal (han hade hårigare armar än mig).

http://www.youtube.com/watch?v=Oj4EaJ1NNQc

26/2/09 14:07  
Anonymous David W skrev..

En jäkla fin idrottskille den där George the Animal. Om Gunnar och Alva Myrdal befunnit sig i den den där arenan så hade de spontansteriliserat publiken på en kvart i ren inspiration.

26/2/09 17:14  

Skicka en kommentar

<< Home