KU-anmälarpop
Det var Rodeo som lurade dit oss. Vi hade ätit en stillsam middag på Prinsen och plötsligt stod vi i gubbrummet. Ja, nu kan det väl i och för sig inte bli mer regelrätt gubbrum än Prinsen. Men jag menar som ni säkert förstår Spyans gubbarum. Det som Karin skrev så fint om för en tid sedan. Där stor vi i alla fall och jag fick chansen att omvända Rodeoredaktören. Han hade gått omkring och trott att han var marknadshyresförespråkare i flera år, men efter fem minuter visade det sig att han var bruksvärdesanhängare. Jag lovade att skriva ner det som övertygade honom i bloggen. Eftersom jag gjorde för en tid sedan här får det duga.
Timbros starka man, Erik Zsiga, var också där och han önskade att Hyresgästföreningen skulle bli mer liberala. Det borde Timbro också bli. För är det något som Timbro, och magasinet Neo med för den delen, borde bli är det mer liberala. Man hör ju ofta hur en de, liberalarena, går på om att liberal, förstår du, det är att vara kluven. Men mer okluvna tvärsäkerheter än de som kommer från Timbro, och magasinet Neo med för den delen, är svåra att hitta.
Strax innan vi skulle gå kom Anders Björks efterträdare, Henrik von Sydow, fram och höll ett anförande om att Jamiroquai var sann liberal musik (och, kan man anta, den bästa soundtracket att skriva KU-anmälningar till) och att filmen Varg var viktig ur ett förmyndarstatsavslöjande perspektiv.
1 Kommentarer:
Man bör tillägga att gubbarummet spelade fackföreningspop i form av Billy Bragg samtidigt som vi snackade KU-anmälarpop.
Skicka en kommentar
<< Home