en dag på jobbet

Hej Anders,

Tack för boken! Att hitta en Björn Runeborg-roman i postfacket första dagen efter semestern gjorde min dag. Du vet ju själv hur det brukar var annars: Tidningen Bofast, information om stegräknartävling och en inbjudan till Excelkurs. Nu har jag läst ut boken "Dag". Precis som kritikern Nils Schwartz på Expressen är jag litet osäker över vad det är för ett slags bok jag läst. Ja, det är ju ingen tvekan om att det handlar om myten Dag Hammarskjöld. Om hur Uppsalatjejen Miranda dyrkar och förälskar sig i Dag. Och hur hennes skolkamrat Henrik delar Mirandas Dag-dyrkan (men egentligen är Dag mer än en förevänding för Henrik att närma sig Miranda). Man vet inte riktigt vad som menas med denna dyrkan. Men jag tolkade det som att det inte går att läsas på annat sätt än att om man med rusig blick ser upp till något allt för mycket, så glömmer man att själv gå framåt. Plötsligt står man med fickan full med begåvning och arbetar på en pastorsexpedition. Men vad gör väl det när Dag är så duktig! Lite lagom lutherskt sådär. Runeborg formulerar det med sanslöst sammanbiten ironisk underton. Och jag älskar ju känslan av att vara något vilsen.

Ja, som du märker tyckte jag mycket om ”Dag”.

Hoppas att du har det bra som pensionär i Uppsala med dina blåsorkestrar och ditt redaktörsskap för Vaksalar’n.

Mvh

André