Fika med Ingvar Carlsson

Jag tog en fika med Ingvar Carlsson häromveckan. Inget märkvärdigt med det: En vanlig man som åker tunnelbana, gillar att gå i skogen, dricker coca-cola och uttrycker sig rakt utan retoriska finesser. Men åtminstone en sak skiljer honom från den the average ombudsman. Han konsumerar kollosalt med kultur.

”Min fru Ingrid och jag går väldigt mycket på teater, lyssnar på musik och går på opera”, sa Ingvar och sippade på sin läsk. Han ondgjorde sig över att de återinfört inträdet på muserna, fräste åt kritiken mot att chefen för stadsteatern, Benny Fredriksson, fått folk att gå till teatern och tyckte att det var rimligt att kulturintresserade och kulturarbetare kräver mer till kulturen. Ingvar nämnde något överraskande att ”Fanny och Alexander” var den bästa film han sett. Jag trodde alla sossar föredrog Widerberg framför Bergman.

Jag vet inte med säkerhet om Ingvar skulle hålla med Stina Oscarsson, konstnärlig ledare på Orionteatern, när hon i senaste numret av Arena menar:

Sedan kommer argumentet att kultur ska gynna tillväxten för en region. Och nu senast att kultur är bra för hälsan. Vi har plockat bort konstens tredje dimension. Den som står nära religion och andlighet, och inte går att mäta. Utan kvalitetsbegreppet har vi väldigt svårt att försvara den dimensionen.

Men jag fick den känslan när jag lämnade Ingvar på Nobelmuseets fik. Att han skulle ha nickat instämmande åt den konstnärliga ledaren på Orionteatern när hon pratade om kultur, kvalitet och andlighet.

PS. Om ni vill läsa mer om när jag fikar med Ingvar Carlsson kan man köpa nya numret av flm som snart finns i butik.