Jakriborg
Tänk om man kunde bygga som förr. Det var bröderna Berggrens mors sista ord innan hon dog. Strax innan hade hon köpt en bit mark mitt mellan Malmö och Lund. Marken var på Skåneslätten, tiotals kilometer från kajkant. Bröderna Berggren förstod inte vad man skulle med den marken till. Där kan man ju inte bygga! Men marken tillföll sönerna och moderns sista ord fick fäste: Tänk om de skulle ta och bygga som förr! Ja, så säger legenden att stadsdelen Jakriborg växte fram för ett antal år sedan. Denna litet märkliga Hansastadspastisch mitt emellan Malmö och Lund. Den som alla arkitekter hatar och de boende älskar.
Bostadsuniversitetet bjöd på studiebesök till just Jakriborg igår. En pensionerad professor pratade i bussens mikrofon på vägen dit. Det var som att lyssna på ett P1-program från den gamla goda tiden: En knarrig vältalighet.
Jag har alltid trott att Jakriborg var en passning till Ankeborg. Men någon sådan koppling redogjorde inte den pensionerade professorn för. Nej, det är klart: Ingen vill väl bo i en serietidning. Och finns det ens några stadsbilder i Kalle Anka? När jag tänker efter minns jag inte hur knattarnas kvarter ser ut.
Jakriborg är märkligt: Branta tak, färgglada huskroppar, smala gränder, ett torg i mitten. Och allt innesluts av en röd ringmur. Husen är upplåtna till hyresrätt, relativt nybyggda, hyrorna förhållandevis rimliga och hyresgästerna nöjda. Men arkitekterna gillar det som sagt inte: Arkitektur ska vara ren och peka mot framtiden! Inte spela teater och blicka bakåt. Och det kan man väl hålla med om, men det stora problemet är att Jakriborg inte har några kompisar. Det ligger helt isolerat från omvärlden (en tågstation finns dock alldeles intill). Utanför ringmuren finns bara en blåsig slätt. Ingen skog för knattarna att scouta i. Inga andra världar att upptäcka.
av André Johansson, kl 18:00
8 Kommentarer:
Jakriborg är verkligen bisarrt. Om det inte vore just för att de boende är så oerhört nöjda skulle man vilja avfärda det som ett experiment gone horribly wrong. Men ändå; när man kommer dit som besökare känns det som att besöka ett obehagligt gated community. Man tittar ut genom ringmuren och ser gyttjiga åkrar och funderar på vad för slags medborgare som kommer att fostras här.
Ja, det kändes konstigt att gå innanför murarna, men mycket märkligare när gick ut genom stadsmurens port.
Kom igen nu. Man kan inte alls hålla med om arkitektur skall vara ren och blicka framåt. Har du bloggkrökat med Jessica Zandén eller? Det finns väl ingen arkitektur som inte blickar bakåt. Framtiden bygger på historien. Vi skapar aldrig nått helt nytt vi sammanfogar bara element från det förflutna.
Jag tycker att husen ser asfina ut. Jag tycker inte att det är konstigare att bygga i en relativ enhetlig stil som till det yttre(jag antar att det inte är stampat jordgolv i kåkarna) påminner om äldre arkitektur än de sorgligt tidstypiska husen i hammarby sjöstad t.ex. Jo, okej lite konstigare är det kanske men inte så mycket.
Jag skulle vilja bo i ett steampunkdesignat bostadsområde. Eller ett område ritat av Jan Lööf. Fan vad fint det skulle va.
Klart man inte kan. Det blir ju helt absurt. Det är väl bra om arkitektur spelar teater ibland. Det var menat som en överdriven framtidstro.
Dessutom är väl hammarby sjöstad ett exempel på en stadsel som blickar bakåt mot funkis (och medelhavshotell).
jag förstår att det inte riktigt framgår riktigt i texten, men den pensionerade professorn förde ett resonemang där han delvis försvarade jakriborg. ett av argumenten var att arkitektur visst fick spela teater och blicka bakåt och att vi har en alltför överdriven syn på att all arkitektur ska vara ren och peka framåt. han ifrågasatte också om det var att betrakta som en hansastadspastisch. det är inte tillräckligt likt. egentligen har stadsdelen inte kopierat något rakt av, det är mer än känsla att det förhåller sig på det sättet.
Här har du ett modernt hus till en kaukasisk familj.
http://www.playmobil.de/on/demandware.store/Sites-GB-Site/en_GB/Search-Show?cgid=Citylife-Modernes_Wohnen
Apropå modernt. Jag ska till Japan snart igen. Vill du ha en kattbuss till Totoro?
Vad är alternativen egentligen? Trista och ångestframkallande förorter har vi väl tillräckligt av i Sverige redan? De som inte gillar Jakriborg kan ju söka sig till dem istället.
Varför ska det vara så hemskt att bygga snyggt och trivsamt i Sverige? På 50-talet revs ju de gamla stadskärnorna för att ersättas av betongkomplex. Våg efter våg att socialdemokratiska tjänstemän åkte på studieresor till det utbombade Europa och lät sig imponeras av snabbyggena på kontinenten. Sedan följer det största kulturmordet i väldshistorien. Vet inte om det är för att svenskarna så vansinnigt vill vara precis som alla andra? Men resultatet blev i alla fall att Sverige idag ser ut som om det verkligen blivit bombat under andra världskriget. De svenska samhällsplanerarna och politikerna såg till att det gamla rensades bort. Det behövdes inga bombningar under världskriget för att fördärva stadsmiljöerna för oss. Det gjorde våra egna politiker och tjänstemän.
Dessa s.k "plattenbau" är nu i stort sett borta på kontinenten och har ersatts av mer trivsamma miljöer. I Sverige vårdar vi dem forfarande ömt när vi borde sätta grävskopan i dem istället.
Kritiken om att Jakriborg skulle vara en efterapning av hansestäder kanske borde ses i ljuset av att de flesta städerna i Tyskland blev till grushögar under förra värdskriget och under återuppbyggnaden rekonstruerades minutiöst.
Problemet med Jakriborg är nog snarare att det saknar "myndighetsperspektiv". Det är ingen offentligt anställd arkitekt eller statsplanerare som fått manifestera vad som anses som politiskt korrekt när det gäller byggande och det retar sjävklart det offentliga prästerskapet som vill vara med och bestämma, men som inte fick det!
Skicka en kommentar
<< Home