AIK-Hammarby

En halvtimme innan vi ska ses slår det mig: Jag har en grön tröja med vita ränder över axlarna. Jag ringer Stefan och han är väldigt bestämd: Nej, det går definitivt inte. Åk hem och byt om. Jag åkte hem och en halvtimme senare äter vi en bookmakertoast på Kjellsons innan vi tog tuben till Solna. En snabb öl på ett hak innan matchen börjar. När ett gnagarfan går på toaletten passar ett annat gnagarfan på att sno hans värdebevis från Jack Vegas på 241 kronor.

Det är mitt första derby (om man inte räknar Malmö mot Trelleborg eller BP mot Djurgården, och det gör man inte). Jag har fått låna Stefans mammas årskort. Hon vägrar gå på derbyn eftersom hon inte står ut med tanken att vara på plats om AIK får stryk. AIK dominerar första halvtimmen. Men mot slutet av halvleken märker man att Hammarby börjar få kontakt. I andra tar de över. Sista kvarten är det helt jämnt. Domaren har varit fantastisk hela matchen men när det är fem minuter kvar ser han en straff som inte finns. Det är AIK som får den och Hammarbyfansen blir naturligtvis rasande. De kastar fyrverkerier på AIK:s målvakt. När ett bajenfan försöker stoppa förövaren får han stryk av ett annat bajenfan. Matchen bryts men återupptas. Hammarby kvitterar omedelbart och matchen slutar 2-2. Jag och Stefan flyr in i en lägenhet i Solna. Där bor hans Labradorkompis Daniel. Han bjuder på en mangodrink samtidigt som han vecklar ut ett färskt skivkontrakt från EMI och nynnar på några rader från en Kjell Höglund-låt:

Vem ska älska Britt-Mari när kärleken är död
om Britt-Mari nu låter sig beröras
vem ska förföra ungdomen när Sokrates är död
om ungdomen nu låter sig förföras?