Jag och Håkan

-Hiåkan, ta en till toscakaka.

Ingrid, Karins mamma, undrar om jag inte vill ha en till kaka till kaffet. Eftersom det är semester tackar jag ja. Och eftersom det är semester heter jag Håkan. En vecka varje år byter jag namn. En släkting till familjen Olsson heter Håkan. Han är norrlänning, lång och har sprungit sönder knäna. Jag är lång, nästan norrlänning och på väg att squasha sönder knäna. Därför Håkan.

Håkan driver en kursgård och bor några kilometer från Karins föräldrarhem. Jag skymtade hans hus när vi åkte till Yngsjö för att bada. Det var stort och rött. Men någon Håkan såg jag inte. Kanske lika bra det. Jag är litet rädd att om jag träffa honom i en semesterstuga vid skånekusten skulle snart våra ansikten smälta ihop likt Liv och Bibbi i Persona.