Hajen som visste för mycket – eller i väntan på nåt gott

Det värsta med teater är att behöva sitta i samma salong som bortskämda ungdomar som inte har vett att uppskatta gratis bildning. Orden är Mattias och det är lätt hålla med. Man har ju sett den där blaserade grabben i övre tonåren som sms:ar sig igenom Ett drömspel på Dramaten samtidigt som mamma Märta suckar (och somnar mitt i andra akten).

Idag åt jag och Mattias middag på Mäster Anders. Vid bordet bredvid satt ett större sällskap som inte var en dag över 20. De åt vitlöksslungade rotfrukter och entrecote. Det syntes att det var fullkomligt naturligt för dem. Det där hade de gjort många gånger förut. När jag inte var en dag över 20 ägnade man lördagarna åt att se Sova med fienden eller Hajen som visste för mycket. Till det åt man gräslökschips och två hekto smågodis. Det borde de också göra: Hyra generiska thrillers på Q8-macken och äta snacks. Inte gena till rotfrukten utan att passera fritösen.

Tuggar man 300-kronorsbiff som om det inte fanns någon morgondag (samtidigt som man inte är en en dag över 20) får man även vackert vänta på Godot.