Sjöstaden 2.0

Det är över nu. Min tid som Sjöstadsbloggare är förbi. Någon annan får ta vid. Min senaste sjöstadsblogg är ett halvår gammal. Då var det maj och pappadagar i sandlådan. Det duger inte.

Nu är det november och ett nytt Sjöstaden presenteras i Dagens nyheter. Ett Sjöstaden 2.0 - i Norra Djurgårdsstaden. Sjöstaden är, som Joakim Larsson (M) säger, ”old news”. Med det menar Larsson att Sjöstaden är gamla nyheter.

Det är på Djurgården som utvecklingen av det präktiga mellanchefsghettot tar vid. Enligt DN:s tolkning av livsstilsinstruktionen förväntas Sjöstadaren 2.0: Sopsortera, äta rätt, åka kollektivt eller cykla, handla miljömärkt, motionera, ingå i en bilpool och umgås med grannarna. Det kräver en ny, uppgraderad Sjöstadsbloggare. Jag är old news.

Men som ouppgraderad Sjöstadare känner jag trots allt igen konceptet. 2009, efter åtta år, när sopsuget fick lås, lyckades vi till slut kompostera kompetent. Vi äter surdeg från Fine-food och ger våra barn ekologisk bebissmoothie. Vi cyklar ibland till jobbet. Vi handlar på Coops ekohylla. Vi springer runt Sickla sjö varje söndag i vindtyg som andas. Vi har flera bilpooler. Och i sandlådan händer det att vi pratar med våra grannar – om hur gamla våra barn är, och om de kan gå.

Men det var ju inte tanken från början. Då, under 90-talet, handlade det istället om att Sjöstaden skulle bebos av rika, äldre, barnlösa och inflyttade från andra orter. Det vill säga pensionerade 40-talister som Lisbeth och Leif. Inte yrkesverksamma mellanchefer som Tomas och Terese, födda på 70-talet.

Tänk om 40-talisten kontrar den här gången. Plötsligt trotsar de pensionerade ledningsgruppsledamöterna livsstilsinstruktionen och letar sig in i Sjöstaden 2.0. Vi skulle få en Sjöstad där inte alla springer i vindtyg som andas. Men Larsson tror inte att någon kommer bryta mot livsstilsföreskrifterna: ”Någon hypotetisk individ skulle kunna strunta i det här, men människor fungerar inte så.”