Uppgraderad till business class

Vi ligger inte längre kvar på hotellrummet i Shinjuku. Vi har åkt hem. Och som vi har åkt hem. Efter att ha David berättat om hur hans föräldrar missat incheckningen med fyra minuter och fått köpa ny biljett hem för 11 000 kronor per skalle hade vi en tidsmarginal som ett pensionärspar på väg till finlandsfärja. Väl i Nagoya tänkte vi därför lyxa till det litet och ta taxi sista biten. En värdig avslutning på en fantastisk vecka i Tokyo, tänkte vi och hoppade godtroget in i en taxi. Efter lite dividerande var vi överens med chauffören om att vi skulle till flygplatsen. Här började problemen.

Taxichauförren körde oss till fel flygplats. Kommunikationsproblem. Vi var lost in translation. Only domestic, sa den leende japanska värdinnan när vi kommit fram och innan hon hunnit säga sumimasen satt vi en ny taxi till den andra sidan av Nagoya. Jo, vi skulle hinna, det försäkrade sig den nya taxichauffören oss. Resan tar bara en timme. Men då visste han inte han vad som väntade bakom tredje vägtullen.

Trafikstockning. Fyra filer fullständigt igenomproppade av bilar. Taximannen kliade sig hårt i huvudet och suckade. Jens pomada började rinna ner i pannan och jag hade gett upp. Vi skulle inte hinna. Planet skulle lyfta om lite drygt en timme och vi var tre mil från flygplatsen och fast i morgontrafiken. Jag tog fram poden och försökte förlora mig i ett avsnitt av den fantastiska teveserien Weeds samtidigt som Jens offrade en Mujistrumpa för att stoppa pomadafloden i pannan.

Plötsligt lossnade det. Vi är framme en timme innan planet ska lyfta. Vi trotsar koden och ger taxichauffören ett par tusen yen i dricks och springer mot Finnair. Vi är de sista som checkar in. Det är nu belöningen kommer. Vi är ju trots allt i kanske världens artigaste land.


Sorry, we have to upgrade you to business class. Sumimasen. Den leende japanska kvinnan vid inceckningen ber tusen gånger om ursäkt för att våra biljetter uppgraderats till business class. Vi accepterar ursäkten och sätter oss framför en trerättersmeny och champagne. Efter fyra glas bubbel trycker vi på sovknappen och stolen förvandlas till en två meter lång säng. När vi vaknar till är vi hemma.